Nu trummar pressen ut "nyheten" att Littorin väljer att kvittera ut det avgångsvederlag han lagligen har rätt till, och varför skulle han inte det? Det var ju inte så att hans avgång var planerad eller att han skaffat nytt jobb eller så utan hux flux stod han utan arbete efter att ha blivit karaktärsmördad av Aftonbladet, i det läget och ställd inför alternativet att gå från en statsrådslön till ingen lön alls över en natt mitt i en pågående och förmodligen dyr vårdnadstvist så framstår det som fullt rimligt att han ansöker om sitt avgångsvederlag.
Vänsterbloggarna hakar förstås skadeglatt på med att "Littorin väljer bidragslinjen" etc.
Larv. Den som inte förstår att ett avgångsvederlag utgör en fullt naturlig del i vissa anställningsförhållanden och då särskilt sådana som saknar sedvanligt anställningsskydd bör nog läsa på lite bättre.
Aftonbladet skjuter dessutom in ännu en ickenyhet i sörjan. Stoppa pressarna! JK följer lagstiftningen! Så utomordentligt oväntat.
Låt Littorin vara nu! Ni har redan karaktärsmördat honom flera gånger om nu, han har lämnat en fullt rimlig förklaring på varför han gjorde som han gjorde och han har bett om att få vara ifred och dragit sig undan från offentlighetens ljus. Respektera det.
Wow, karln har inte ens fått sparken utan valt att själv säga upp sig och har enligt avtalet rätt till en fallskärm på 1,3miljoner. Vilka förhandlare dessa politiker måste ha haft, grattis!!!
SvaraRaderaMen vänta nu, är det kanske så att de själva har bestämt sina egna anställningsvillkor. Och pengar är naturligtvis inga problem, fördela om resurserna, det är ju trots allt andra som betalar:-) Har någon någonsin hört talas om nedskärningar som drabbar politikerna själva?
Poängen är att det är en anställning som saknar anställningsskydd.
SvaraRaderaEn minister är i detta avseende utsatt på så sätt att omständigheter som inte hade påverkat en normal anställning kan tvinga vederbörande att avgå.
En vanlig banktjänsteman eller industriarbetare som av någon anledning anklagades för ett sedan länge preskribrerat brott utan anknytning till anställningen skulle knappast behöva säga upp sig eller ha sin anställning hotad på annat sätt. För en minister är det så. En vanlig anställd som sägs upp har dels ett anställningsskydd och dels rätt till en viss kollektivavtalad eller lagstadgad uppsägningstid, det har inte t.ex. ett statsråd eller en företagsledare.
Av det skälet brukar sådana anställningsförhållanden omfattas av någon form av avgångsvederlag vid anställningens upphörande.
Vore det inte lättare då att ge dom anställningsskydd och 3 månaders uppsägningstid istället för att klaga på hur svårt dom har det utan sådana skydd och sedan kräva 1,3 miljoner för att man inte vill arbeta? Ska han ha en hel årslön utan arbete bara för att han inte har rätt till 3 månaders uppsägningstid som vi andra ibland har?
SvaraRaderaOm han nu nekar till uppgifterna och är oskyldig är det väl visserligen något som kommer förvärra hans förtroende men han kan ändå jobba kvar.
Anser han att dessa falska anklagelser (om de nu är falska) förstört hans rykte borde han ansöka om skadestånd, det hade jag gjort om någon anmälde mig för sexköp eller t.ex våldtäkt eller annat bara för att förstöra mitt liv.