söndag 1 augusti 2010

Fenomenet Wetterstrand

Expressen skriver intressant om Wetterstrand.

Miljöpartiet har onekligen lyckats utmärkt i sitt val av partiledare.

Anders Borg i all ära men Wetterstrand är nog det starkaste individuella kortet i valrörelsen.

Det är nästan något amerikanskt över Wetterstrand som politiker, inte åsikterna och politiken märk väl men profilen och fokuset på personlig lämplighet.

Det är helylle.
En, seriös, tuff, rak och ärlig politiker tillika småbarnsmamma. Inte en kontokortsskanal så långt ögat kan nå. Inga strippkubbar eller horköp. Inga privatekonomiska dribblerier. Ingen (personlig) vidlyftighet med skattepengar. Ingen intern kritik. Respekterad av både partikamrater och meningsmotståndare. Inte ens några ungdomssynder.
Ingenting.

Bara gediget politiskt hantverk rakt igenom. Perfekt.

Sånär som på en liten detalj:

Hon avgår på nästa partikongress!

Alla som röstar på Maria röstar egentligen inte på Maria och i just detta fall vill jag lova att just hon som individ drar en hel del röster. Detta bör vi nog tala om mer från högerhåll nu när valet närmar sig.

Det är dessutom strategiskt högintressant :

MP kniper en hel del relativt opolitiska röster och när jag säger opolitiska menar jag inte folk med dålig koll utan välutbildade, liberala storstadsväljare med oklar politisk hemvist som håller miljöfrågan högt men har dragit sig för att rösta på skäggen. Folk som tidigare mycket väl kan ha lagt sina röster på t.ex. C eller FP. Var tar dessa väljare vägen när Wetterstrand försvinner? Läge för en stark profil i den politiska mitten att svepa in säger jag.

Sen har Wetterstrand dessutom knipit åt sig en hel del väljare med hjärtat till vänster men som samtidigt tycker att Sahlin är ett lite väl magstarkt alternativ i förtroendeväg. Var tar DE vägen när Wetterstrand försvinner? En del glider nog tillbaka åt vänster men för den som förmår fylla tomrummet så finns helt klart politisk mark att vinna. Något av detta anar man väl i strategin med de nya moderaterna.

Summa summarum så finns det en hel del att lära av Wetterstrands framgångar, det parti som innan valet 2014 lyckas vaska fram en profil av Marias kaliber har mycket att vinna.

torsdag 29 juli 2010

KD och moralpaniken

Jag som trodde att KD hade slagit in på ett någorlunda rätt spår när man signalerade att man avsåg röra sig en aning åt det liberala hållet. Hela verklighetens folk upplägget kunde verkligen ha funkat med lite mer politiskt mod, nu föll den platt istället.

Sen började man tjata om nåt snusförbud eller vad det nu mer var och sjönk ganska snabbt tillbaka i de moralkonservativa träskmarkerna där man numera trängs med SD.

Och trångt blir det, partiet balanserar nu farligt nära 4% spärren.

Därför oroar jag lite för hjärtat när man nu havererar fullständigt och börjar moralpanika sig över löskukar på pridefestivalen samt via diverse ologiska kullerbyttor lyckas få det till att det är sossarnas fel att bratsen håller på och larvar sig när de är ute och festar.

Va?

Bratkulturen är en marginel och skrattretande subkultur, sådana ägnar sig alltid åt diverse märkligheter. Det är inte så mycket att oja sig över, i det här fallet skulle man ju till med och kunna hitta en synergi mellan hamburgarvaskande brats och den där punkarkulturen som ägnar sig åt att gå runt och äta matrester.

Dessutom känns hela den här vaskningsgrejen som en urban myth, det har säkert hänt någon enstaka gång som ett infall av nån överförfriskad bratunge nere i Båstad, sen var väl det några andra bratungar som läste om vaskning i tidningen och fick för sig att köra den där hamburgargrejen... SÅ mycket kostar ju inte 50 hamburgare trots allt.

Att sen kvällspressen i vanlig ordning blåser upp ickenyheter är inte precis förvånande.

Så lägg ner moralpanikspåret nu snälla KD, vi behöver liksom era riksdagsmandat för att slippa Mona som statsminister.

Om "rätten" till rent vatten.

Jag noterar att floskelmaskinen FN nu återigen har bestämt sig för att rent vatten ska vara en mänskligt rättighet, det har man deklarerat ett otal gånger de senaste 40 åren.

Desvärre kan man inte dricka FN-dekret varför folk forfarande törstar lite här och där.

Det vänsterbloggarna nu går igång på är att Sverige har motsatt sig att kladda ihop kampen för rent vatten med mänskliga rättigheter, på planeten s-info beror detta givetvis på att Carl Bildt och den borgerliga regeringen är ond, hatar barn i afrika och är emot rent vatten.

Problemet med "rättigheter" som är materiella dvs som medför en skyldighet för någon att producera något åt någon annan (rätt till mat och vatten t.ex.) är att det till sin natur är väsenskilt från rättigheter som enbart medför en skyldighet att låta folk leva ifred (yttrandefrihet, rättssäkerhet, äganderätt etc.). När man kladdar ihop detta så blir det till slut en sörja som allvarligt riskerar att urholka rättighetsbegreppet, givetvis till men för de utsatta man säger sig värna om.

Självklart ska vi kämpa för rent vatten åt de som inte har, låter väl för övrigt som en vettig sak att lägga biståndspengar på istället för att slänga dem i sjön.

Men blanda inte ihop det med mänskliga rättigheter, det gynnas ingen av.

Sverigedemokraternas dubbelspel

Jag inhämtar att SD nu har börjat flörta med hbt-väljarna, vapnet är givetvis den sk. islamiseringen och Islams väl dokumenterade fientlighet mot homosexualitet.

Det känns på ett skruvat sätt som ett logiskt steg, partiets affärsidé är att plocka på sig missnöjda eller skrämda väljare ur alla vinklar och vrår.

Ur vänstern har man hämtat en och annan förbittrad folkhemsromantiker, ur högern diverse ärkekonservativa som inte riktigt uppskattar profilen hos "de nya moderaterna", ur de gamla extremhögerleden har man hämtat sina kärnväljare bland de som har lugnat ned sig ett hekto och låtit håret växa ut. I t.ex. Södertälje har man flörtat med grupper av kristna invandrare som man betraktar som särskilt "assimilerade", vapnet är givetvis återigen Islam.

Nu ger man sig ut ännu längre på kanterna för att skåpa upp resten, här blir det riktigt komiskt.
Här är det nämligen tänkt att bögar som är skraja för muslimer ska samsas med invandrargrupper som ogillar bögar för att lyfta fram den mest magnifika självmotsägelsen.

Strategin ser i någon mån ut att lyckas, risken att SD tar sig in i riksdagen förefaller överhängande.

Hur man sedan håller ihop ett parti baserat på så monumentala självmotsägelser återstår att se, jag har svårt att tro att Åkessons kärnväljare ser med särskilt blida ögon på dennes invandrar och homoflört.

onsdag 28 juli 2010

Låt Littorin vara nu

Nu trummar pressen ut "nyheten" att Littorin väljer att kvittera ut det avgångsvederlag han lagligen har rätt till, och varför skulle han inte det? Det var ju inte så att hans avgång var planerad eller att han skaffat nytt jobb eller så utan hux flux stod han utan arbete efter att ha blivit karaktärsmördad av Aftonbladet, i det läget och ställd inför alternativet att gå från en statsrådslön till ingen lön alls över en natt mitt i en pågående och förmodligen dyr vårdnadstvist så framstår det som fullt rimligt att han ansöker om sitt avgångsvederlag.

Vänsterbloggarna hakar förstås skadeglatt på med att "Littorin väljer bidragslinjen" etc.
Larv. Den som inte förstår att ett avgångsvederlag utgör en fullt naturlig del i vissa anställningsförhållanden och då särskilt sådana som saknar sedvanligt anställningsskydd bör nog läsa på lite bättre.

Aftonbladet skjuter dessutom in ännu en ickenyhet i sörjan. Stoppa pressarna! JK följer lagstiftningen! Så utomordentligt oväntat.

Låt Littorin vara nu! Ni har redan karaktärsmördat honom flera gånger om nu, han har lämnat en fullt rimlig förklaring på varför han gjorde som han gjorde och han har bett om att få vara ifred och dragit sig undan från offentlighetens ljus. Respektera det.

Politik

Kort om min egen politiska uppfattning.

Centralt i min livsåskådning ligger principen om självägande; att varje människa har rätt till sitt eget liv och sin egen kropp. Det innefattar även rätten att fatta dumma och dåliga beslut. Dock inte rätten att kränka andra människors rättigheter.

Jag anser att staten ska lägga sig i människors liv så lite som bara möjligt, staten ska fungera som garant för att individuella rättigheter inte kränks men inte ägna sig åt att bestämma hur människor ska leva sina liv.

Jag tror på detta eftersom jag tror på människor, människans skaparkraft är enorm, liksom hennes livsglädje. Ju störe frihet hon får desto mer blomstrar hon. Jag tror på det goda, det storslagna och det romantiska. Människan är en romantisk varelse; hon älskar sitt liv och jag kan inte tänka mig ett värre brott än att döda den kärleken.

Ny blogg

Så jag bestämde mig för att kicka igång en politiskt inriktad blogg.

Är inte knuten till något parti men jag är liberal och hjärtat ligger till höger.

Wish me luck.